I december 1942 ansluter sig Karl-Heinz Timm, 18 år gammal, frivilligt till Waffen-SS. Han blir soldat i SS-Totenkopf-divisionen och skickas till östfronten. Redan 1943 får han båda benen bortskjutna och amputerade, och kort därpå dör han på ett lasarett i Ukraina. Allt som blir kvar av Karl-Heinz är en låda med en kam, tandkräm, medaljer, några brev och en dagbok. Uwe Timm tecknar i boken I skuggan av min bror ett porträtt av brodern Karl-Heinz. Utifrån breven, dagboken och författarens egna minnen berättar han här broderns historia, en historia som samtidigt är Tysklands, familjens och författarens egen. Det är en lågmäld och ärlig uppgörelse med nazitiden och krigets vansinne, men också med 68-rörelsen som författaren själv var en del av. Boken är ett försök att utforska gråzonerna mellan det onda och det goda och betraktas som Uwe Timms starkaste och mest personliga bok.